Åh, det kan verkligen inte vara lätt att vara dryg, inåtvänd och så förbannat pessimistisk. Man bara stänger av alla andra och drar på sig någon halvsjabbig attityd. Eller nej. Det kan inte kallas attityd. För attityd ser jag som något positivt. Äkta attityd, alltså. Starka människor med starka åsikter, det är attityd. Vad dessa människor sysslar med finns det inte ens ord för. Negativa rövhål, är vad de borde kallas. Och dessa saknar också helt något att komma med.

Nej. Dessa ynkliga små personer bor i sina instängda huvuden och bryr sig i slutändan bara om sig själva.

Det, mina vänner, är i mina ögon mer sorgligt än svältande barnen i Afrika.