När världen slutar snurra för ett stund;

Igår var en sådan dag då allt blev för mycket. Jag ringde min bästa vän och grät som ett barn som just haft sönder sin favoritdocka. Jag snyftade och jag bölade och jag klagade, och jag fick allt ur mig. Är det inte fantastiskt? Och även efter att vi lagt på, så fick jag det mest uppmuntrande mess jag någonsin fått. Av henne. Bara för att. Det mina vänner, kallas äkta vänskap!

Den senaste tiden har jag känt mig som en hök. Som sitter högt uppe i något träd, och bara iaktar alla där nedanför. Och ni skulle bara veta vad man får se, när man själv stannar en stund, och bara följer med andra.

Det finns så mycket ensamma människor runt omkring mig. Som spenderar sin tid med att desperat jaga efter något att bry sig om, känna sig behövda eller uppskattade. I denna jakt glömmer de bort allt som egentligen är viktigt, och trampar över vem som helst, bara för att känna att de betyder något för någon.

Det kan vara en kväll på Arken. Då behovet efter närhet blir så stort att vem som helst duger för att fylla hålet i några timmar. Det kan vara en fika på Dinos, då begäret efter att inte visa sin ensamhet, sin bitthet och ilska, gå ivägen för den falska bilden av självsäkerhet och trovärdighet.

Ja, att vara ensam och desperat är inte någon vacker syn.

Men, det jag också upptäckt, här på min gren, är att dessa ensamma människor oftast är de som gör störst skada. De skapar åskiter, fördomar och bygger upp fasader. Deras åsikter är ofta starka, och sårar väldigt djupt de som de är menade för. Dessa personer, som varje natt somnar ensamma, må ha massor med människor runt omkring sig, men är i slutändan ändå ensamma.

Så ja, jag ringde min bästa vän igår. Och jag grät för att allt kändes tungt. Hela världen var emot mig och jag orkade inte ta itu med någonting. Men så insåg jag, att det är okej. Det är okej att ha en dålig dag.

För jag har världens vackraste bästa vän. Jag har en pojkvän som jag älskar mest. Jag har en hund som är det finaste på jorden. Jag har en familj som aldrig sviker min sida. Jag har vänner som andra skulle dö för att få ha. Jag behöver aldrig känna mig ensam, oälskad eller bortglömd. Jag har alla förutsättningar jag behöver för att lyckas i livet. Och jag mår bra. Jag mår så jäkla bra!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0