Bästa preventivmedlet: Vara barnvakt.

Jag vill börja med att ge alla mammor en applåd! (Och ja, jag ger applåd åt mammorna. För jag är en äkta feminist, som tror att pappor bara är till för att skaffa mat på bordet. Så nåjsa inga!) Jag vet inte hur ni gör det. Efter en dag med Ellen (2,5) är jag helt, totalt, slut. Ok. Victor också. Men han är 6 år, och sköter sig själv. I alla fall. Vilken dag. För det första har jag inte gjort annat än att laga mat känns det som. Har knappt hunnit äta själv, för det skall skäras, matas, luras in maten, plocka upp, torka upp och till slut - tvinga ner maten. Efter det ska det tvättas händer, byta kläder eftersom hon tvättat allt annat utom händerna, hitta på sysselsättning, byta blöja och sedan diskas. Medan man diskar ska man samtidigt springa hundra varv för att kolla att alla vaser står kvar, att hunden har svansen kvar och att barnet inte äter alltför giftiga saker. När disken till slut är klar, är det dags för mellanmål och hela fanskapet börjar om igen.

Eftersom det är lördag, fick fröken några muminkex att mumsa på till muminfilmen. Puh, tänkte jag, nu kan jag äta min lunch (klockan 18:00). Men nej. Hon ger alla kex åt hunden, börjar storlipa för att hunden faktiskt åt upp alla kex och vägrar tröstas. Jaha. Mutar med russin, och det fungerar. Äter en tugga av mina redan femtio gånger uppvärmda varma smörgåsar, men nej. Det hörs ett brak, och hela köksgolvet är fullt av vatten. Hundens vattenskål är upp och ner. "Vad gör du?", frågar jag. Får världens gulligaste (men just då irriterande) svar: "Jag satt vovvas vatten på bordet.. För Fia, varför måste vovva äta på golvet!?" Åh.

Nu är pjamasen på i alla fall. Barnprogram på tv. Karln kom just. Känns som en stor tröst. 30 minuter kvar tills godnatt saga, och sedan får jag vila. Imorgon kl 07 börjar det om igen!